Sista tiden i Beijing
Oj oj det var med sorg i hjärtat som jag lämnade Beijing. Ja nu ska jag berätta om min sista vecka i Beijing. Ja sista samlingen med min grupp Trollen var en ledsen men undebar en. Jag saknar verkligen mitt arbete, mina barn och mina kollegor på skolan. Men under den samlingen överraskade vi Linn våran kineska kollega på vår avdelning men en "liten" present. Jag och Maria köpte henne en ugn.En lite mindre ugn än vad vi svenskar är vana med men en vanlig och bra en i kina där man ofta inte har spis och ugn i ett utan ugnar på bänken om man ens har en.
Linn tror jag blev jätteglad. Det var den bästa present jag någonsin har gett någon och jag tror det blir svårt att toppa det även i framtiden. Och för min del så kostade den 300 kronor det var vad jag och Maria la var. Tänk det!
Sedan var det dags för skolavslutning, och jag vaknade med Migrän. Tjoho! Den blev lite bättre under morgonen, så mycket att jag klarade av att vara med på skolavslutningen, avtackningen från föräldrarna samt lunchen med kollegorna och avtackningen från Skolan. Ja allt var jättefint, men jag var lite avtrubbad tror jag. Dels av huvudvärken men också av att jag nog låsades att jag inte skulle sluta och flytta från Beijing.
Sedan att bli avtackad av chefen kändes lite fake. Jag vet att hon tycker att jag är en bra förskollärare och allt. Men jag hade och har tappat respekten för henne efter allt hon gjorde. Jag respekterar henne för att hon var min chef men tappat respekten för henne som människa. Känns som om jag är bättre än henne och så ska man nog inte känna om ens chef. Så jag tog emot mitt halsband och papper från jobbet men kände inget speciellt förren jag skulle skiljas från Linn på skolan då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Henne saknar jag mycket. Hon var en underbar kollega. Tack och lov så vet jag att hon fortfarande jobbar på skolan och vet att hon i veckan tog med kladdkaka och paj som hon bakat i hennes ugn och det känns underbart!! Men lite skoj fick vi ju ha och många skratt blev det, visst var jag fin!
Efter allt detta på eftermiddan så åkte jag bussen hem igen och gick hem och tog en vanlig tablett plus migrän tablett och då släpte huvudvärken tack och lov för den natten som kom sedan ville jag inte missa. Inte för att det egentligen hände så mycket men jag var på alla mina stamisställen och sade adjö till alla vänner. Och jag är en sådan människa som måste säga hejdå annars är det oavslutat kapitel för min del. Och jag fick underbara adjö från vännerna, Tack jag behövde det! Mer tänker jag inte avsluta hihi!
Sedan de dagar som fortsatte jobbade jag lite, mötte simon som kom och umgicks med Kerstin hela dagarna. Vi vandrade runt i Hou Hai och åt på kinakrogen där som är vårat favoställe. Sedan givetvis matsuko med deras sushi. Kvällarna spenderade vi på saddle med deras drinkar, sällskap och biljardbord. Sista natten när saddle stängde och jag skulle gå därifrån sista gången och det var svårt så ville de bjuda oss på mat. Lite förrvirade sa vi ja, sedan så tog de oss till en resturang och beställde in massa stark som fan mat. Vissa delar gick inte att äta för min del men åt det som gick, men klockan var 3 på natten så kanske inte svinhungrig direkt men njöt av sällskapet. Sedan frågade vi om detta var en vanlig rutin när de slutade. Näpp de hade aldrig gjort så här allihopa så det var en present till oss och vi fick inte vara med och betala. Och det var verkligen dyrt i kinesiska mått. Den morgonen vandrade jag glad men samtigt ledsen hemåt.
Sedan sista morgonen möte jag Kerstin och Simon för frukost på ett av stammisställena. Sedan åkte Kerstin med mig till flygplatsen. Dels för att hålla mitt bagage, hade lite mycket handbagade egentligen. Men sedan ville jag säga hejdå till henne där. Det var inte lätt att släppa henne och jag grät när jag vände mig från henne och åkte ner i rulltrappan mot tåget som skulle ta mig till gaten. Sedan kunde man ju inte gå där och grina så man fick skärpa sig lite. Vi hade smskontakt tills planet lyfte och det gjorde och gör fortfarande ont att lämna henne. Kan inte påstå att jag tyckte att det var underbart att ha Mona en rad framför mig i planet. Men proffsig som jag är gav jag henne en kram och önskade henne en bra sommar.
Jag har varit ledsen många gången i sommar över att jag var tvungen att flytta från Beijing och Kerstin. Min familj är nog trötta på att se mig ledsen över det. Men nu känns det väl lättare och lättare men om jag hade chansen hade jag nog åkt tillbaka på en sekund. Men nu är det över och jag sitter här i Oslo. Men det blir nästa blogginlägg orkar inte skriva mera nu och om någon läst ända tills slutet på detta inlägget så bra jobbat. Var nog mera för mig detta, att bara få skriva av sig lite.
Älskar dig Kerstin och saknar dig varje dag!!
Kram på er!!
Linn tror jag blev jätteglad. Det var den bästa present jag någonsin har gett någon och jag tror det blir svårt att toppa det även i framtiden. Och för min del så kostade den 300 kronor det var vad jag och Maria la var. Tänk det!
Sedan var det dags för skolavslutning, och jag vaknade med Migrän. Tjoho! Den blev lite bättre under morgonen, så mycket att jag klarade av att vara med på skolavslutningen, avtackningen från föräldrarna samt lunchen med kollegorna och avtackningen från Skolan. Ja allt var jättefint, men jag var lite avtrubbad tror jag. Dels av huvudvärken men också av att jag nog låsades att jag inte skulle sluta och flytta från Beijing.
Sedan att bli avtackad av chefen kändes lite fake. Jag vet att hon tycker att jag är en bra förskollärare och allt. Men jag hade och har tappat respekten för henne efter allt hon gjorde. Jag respekterar henne för att hon var min chef men tappat respekten för henne som människa. Känns som om jag är bättre än henne och så ska man nog inte känna om ens chef. Så jag tog emot mitt halsband och papper från jobbet men kände inget speciellt förren jag skulle skiljas från Linn på skolan då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Henne saknar jag mycket. Hon var en underbar kollega. Tack och lov så vet jag att hon fortfarande jobbar på skolan och vet att hon i veckan tog med kladdkaka och paj som hon bakat i hennes ugn och det känns underbart!! Men lite skoj fick vi ju ha och många skratt blev det, visst var jag fin!
Efter allt detta på eftermiddan så åkte jag bussen hem igen och gick hem och tog en vanlig tablett plus migrän tablett och då släpte huvudvärken tack och lov för den natten som kom sedan ville jag inte missa. Inte för att det egentligen hände så mycket men jag var på alla mina stamisställen och sade adjö till alla vänner. Och jag är en sådan människa som måste säga hejdå annars är det oavslutat kapitel för min del. Och jag fick underbara adjö från vännerna, Tack jag behövde det! Mer tänker jag inte avsluta hihi!
Sedan de dagar som fortsatte jobbade jag lite, mötte simon som kom och umgicks med Kerstin hela dagarna. Vi vandrade runt i Hou Hai och åt på kinakrogen där som är vårat favoställe. Sedan givetvis matsuko med deras sushi. Kvällarna spenderade vi på saddle med deras drinkar, sällskap och biljardbord. Sista natten när saddle stängde och jag skulle gå därifrån sista gången och det var svårt så ville de bjuda oss på mat. Lite förrvirade sa vi ja, sedan så tog de oss till en resturang och beställde in massa stark som fan mat. Vissa delar gick inte att äta för min del men åt det som gick, men klockan var 3 på natten så kanske inte svinhungrig direkt men njöt av sällskapet. Sedan frågade vi om detta var en vanlig rutin när de slutade. Näpp de hade aldrig gjort så här allihopa så det var en present till oss och vi fick inte vara med och betala. Och det var verkligen dyrt i kinesiska mått. Den morgonen vandrade jag glad men samtigt ledsen hemåt.
Sedan sista morgonen möte jag Kerstin och Simon för frukost på ett av stammisställena. Sedan åkte Kerstin med mig till flygplatsen. Dels för att hålla mitt bagage, hade lite mycket handbagade egentligen. Men sedan ville jag säga hejdå till henne där. Det var inte lätt att släppa henne och jag grät när jag vände mig från henne och åkte ner i rulltrappan mot tåget som skulle ta mig till gaten. Sedan kunde man ju inte gå där och grina så man fick skärpa sig lite. Vi hade smskontakt tills planet lyfte och det gjorde och gör fortfarande ont att lämna henne. Kan inte påstå att jag tyckte att det var underbart att ha Mona en rad framför mig i planet. Men proffsig som jag är gav jag henne en kram och önskade henne en bra sommar.
Jag har varit ledsen många gången i sommar över att jag var tvungen att flytta från Beijing och Kerstin. Min familj är nog trötta på att se mig ledsen över det. Men nu känns det väl lättare och lättare men om jag hade chansen hade jag nog åkt tillbaka på en sekund. Men nu är det över och jag sitter här i Oslo. Men det blir nästa blogginlägg orkar inte skriva mera nu och om någon läst ända tills slutet på detta inlägget så bra jobbat. Var nog mera för mig detta, att bara få skriva av sig lite.
Älskar dig Kerstin och saknar dig varje dag!!
Kram på er!!
