Första gången jag ringt 112 (113) till mig.

Oj oj min lugna helg blev annat än lugn. Började med att jag skulle ta bussen till affären och handla lite så jag kunde ha någon middag. Men när jag går på bussen så säger busschauffören säger att det är fel busskort. Så efter lite diskussion så säger han att jag ska ändra. Jag tar mig till kiosken där man kan ändra och han säger nä det är rätt.  Så in på affären för att handla lite mat. Men då ska tydligen denna affär stänga för renovering så det finns nästan inget. Men jag skyndar mig för här på nesodden så går bussen en gång i timmen. Så jag slånger ner det jag behöver och springer till kassan. Men nej då han i kassan tar så god tid på sig så jag missar bussen med flera minuter. Och det är bara att gå hem i 35 minuter med kassar i händerna. Så där skoj.
Sedan när jag kom hem så var det bara att slänga sig in i duschen och slänga i sig några kräftskärtar och springa till nästa buss för att åka in till stan. Där på bussen igen så sa bussisen igen att kortet var fel så jag försökte på kiosken vid båten men nej hon kunde inte ändra utan det kunde man tydligen bara i stan på ett specifikt ställe som stängde 18 och nu var klockan 18.
Jaja jag var arg och irriterad men när jag mötte upp kollegorna så släppte det och vi gick på en mycket bra konsert med Peter Jöback och efter det gick vi och tog ett glas vitt vin och prata strunt.
Väl hemma så gick jag och la mig vid 01.30, vid fem vaknade jag och mådde illa men somnade om igen. Vid sex så vaknade jag med ett tryck över bröstet som om revbenen var för små och mådde jätteilla. Jag försökte spy men spydde bara luft och trycket släppte inte så till slut ringde jag vårdcentralen. Men igenom att det var tryck över bröstet så ville de att jag skulle ringa 112 här i norge 113.
Så då ringde jag dem och de skulle skicka ut en ambulans, men hon trodde inte det var bråttom, och det trodde inte jag heller så de skulle åka sakta för det var halt. En halvtimme senare så ringde ambulansen och sa att de inte kom fram det var så halt. Och då mådde jag redan mycket bättre så vi beslutade att jag skulle ta mig till läkaren själv sedan. Så jag sov och slappade och andades igår och så ska jag till läkaren idag vid 2. Så vi får se vad vi kommer fram till. Men jag har några teser. Nu måste jag mata denna lilla systerdotter som sitter här på golvet bravid mig, hon är hemma med feber.
Kram på er alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0