Min morfar
Ja nu är min morfars begravning över. Jag tog lite bilder men tänker inte lägga ut något här, det är inte ett forum för begravningsfoton tycker jag. Ja vi var hela familjen samlade och ca 10 personer från polisen kom samt vänner från Pro, samt andra vänner.
Givetvis grät jag en del men det gick bättre än vad jag trodde och av den enkla anledningen att det inte var min morfar i kistan. Eller jag fick inte fram honom i mitt huvud i alla fall. Möjligtvis den mannen som jag träffade veckan innan morfar dog men det var ju inte min morfar det var mera sjukdomen. Så min älskade morfar fanns inte i kistan så. Sedan är det så att jag tror att våra nära och kära kan komma ner och vara nära oss även efter deras död så morfar kan komma när han vill och när jag behöver honom. Så jag behöver inte säga hejdå helt och hållet.
Klart jag inte är dum men känns som han finns med mig på något vis.
Det var väldigt fint när alla poliserna stod runt kistan och som på signal så bugade de för morfar. Det av någon anledning var väldigt fint för mig. Morfar har nu varit pensionär i 17 år så.
Sedan åkte vi hem till mormor och åt lite tårta och läste alla fina brev från bland annat cancerfonden där man kunde lämna in pengar i morfars ära.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback